18 oktober
Möterna börjar bli mer och mer osammanhängande tycker jag. Folk vill eller orkar inte lyssna, bara ett fåtal får sin röst igenom, och det känns som om majoriteten är trötta på projektarbetet redan nu. Jag måste väl erkänna att jag är en av dom. Det känns som att vi aldrig får något bestämt, precis som Ludvig nämnde under mötet, och att allt bara blir prat. Jag föreslog att vi skulle ha musikcafé precis som föregående klasser har haft. Spela något lättsmält medan publiken fikar på hembakade bullar och kaffe. Det kan väl inte gå fel? I alla fall kan vi med största trolighet inte gå back ekonomiskt. De flesta verkade positiva till en början. Sen, ju längre vi pratade om det, kom pessimisstiska frågor upp. Det kändes nästan som om vi gör det mycket svårare och mer komplicerat än vad det är och behöver vara. Jag tror att bara vi börjar ta snabba och eniga beslut så blir det bra, för då hinner man inte ens bli negativ.
För utom föregående tycker jag väl att möterna blir lite väl styrda av bara ett fåtal personer. Visst, ibland så är det för att ingen annan säger något, men ibland så känns det som om bara deras förslag och åsikter ska accepteras - enligt dom. Jag tycker man ska ge ordet åt alla - oftare. Så alla får vara med, och det vet jag att jag inte är den enda som tycker.
För övrigt ska det bli grymt kul att prova studentmössor i november!!!
Peace out
